saraskrypin

T1000???

Stämband kan orsaka andnöd

Vocal cord dysfunction är ett tillstånd där stämbanden används fel, vilket kan ge stora problem vid inandning. Enligt läkare på Karolinska Universitetssjukhuset blir ungdomar med symtom på vocal cord dysfunction allt vanligare på vårdcentraler och barnläkarmottagningar. Andningsbesvären kan vara mycket svåra och kan misstolkas som ansträngningsutlöst astma.

Besvären vid vocal cord dysfunction kan kännas så obehagliga att de ger upphov till ambulanstransport till sjukhus. Astmamediciner hjälper inte vid detta tillstånd. Det är mycket viktigt att vårdpersonal tänker på alternativet vocal cord dysfunction då man utreder och behandlar ungdomar med andningsproblematik. Rätt diagnos måste ställas för att minska eventuell oro, erbjuda rätt behandling och minska onödig medicinanvändning.
Sedan några år tillbaka har man på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna försökt ta ett samlat grepp kring ungdomar med vocal cord dysfunction. Nu finns ett etablerat samarbete mellan astma/allergisektionen på Astrid Lindgrens barnsjukhus, logopedkliniken och öron-, näs- och halskliniken.

I Läkartidningen beskriver företrädare för detta samarbete ett typiskt patientfall: Sofia är 14 år gammal och tillhör en av de bättre spelarna i ett ambitiöst fotbollslag. Trots hårdsatsning på idrotten sköter hon skolarbetet mycket bra. Sedan ett drygt år tillbaka har Sofia haft besvär med andningen när hon idrottar. Andningsbesvären har blivit mer påtagliga den senaste tiden, och hon har behövt åka till akutmottagningen ett par gånger. Hon har fått pröva vanliga astmamediciner utan någon påtaglig effekt. Symtomen kommer plötsligt och alltid under kraftig ansträngning, vanligen under match men även vid hårda träningspass. Besvären går över vid vila, och efter match har hon inga besvär.

Vocal cord dysfunction drabbar ofta tonåringar med höga ambitioner inom både idrott och skola. Det är vanligast hos flickor. En svensk term för tillståndet är paradoxal stämbandsrörlighet eller "kramp i stämbanden". Stämbanden rör sig på ett onormalt sätt under inandningen. Därmed störs luftflödet och en känsla av andnöd uppkommer.

För att besvären ska minska måste patienten förstå vad som sker med stämbanden, och hur detta kan styras viljemässigt. Stress är en betydelsefull orsak till symtomen och man bör noggrant gå igenom vilka krav som patienten känner att hon måste leva upp till. Andningsteknik lärs ut av logoped, och sjukgymnaster arbetar bland annat med övningar inriktade på kroppsmedvetande och vila. I andra hand tas hjälp av expertis inom psykologi/psykiatri.

Källa: Läkartidningen


Jaha, blev man något smartare av det här då? Jag läste även en bra artikel om en skidåkare som lidit av samma grejj;

Skidåkaren Hanna Eklund klarar igen av att träna hårt

Under åren som IF Brahes Hanna Eklund led av andningssjukdomen VCD tappade hon mycket mark åt sina jämnåriga konkurrenter. Nu har hon åter inlett träningen.

I två års tid led skidåkaren Hanna Eklund av andningsbesvär. Läkarna trodde att hon hade ansträngningsastma. Men det visade det sig att hon led av kramp i stämbanden.

Efter två års problem, fick hon till slut diagnosen Vocal Cord Dysfunktion (VCD).
Vårvintern 2005 gjorde sig problemen påminda endast genom ett "oljud" på de sista kilometrarna under en tävling.
I säsongdebuten i Saarijärvi, i januari 2007, drabbades Hanna Eklund av andnöd och avbröt tävlingen efter en och en halv kilometer.
Astma är vanligt bland idrottare. Speciellt inom längdskidåkningen. Ansträngningsastma var också det första som läkarna kom att tänka på, då Hanna Eklund från Pedersöre, berättade om "oljudet" från andningen u­nder tävlingar.
Men inga tester tydde på att Eklund hade astma.
Problemen blev med tiden allt värre, och Eklund genomgick alla tänkbara undersökningar. Utan resultat.
Först i januari 2007 fick hon sin diagnos, vocal cord dysfunction, vilket på svenska betyder stämbandsdysfunktion. Diagnosen ställdes på HUCS i Helsingfors, där stämbanden filmades via n­äsan medan Eklund cyklade.
VCD påminner om astma. Största skillnaden är att man vid VCD har svårt att andas in l­uften, medan det vid astma är svårt att få ut luften ur lungorna.
Hanna Eklund tog kontakt med Leena Koskinen genast efter att hon fått diagnosen VCD. Koskinen har utvecklat voice-massage metoden i Finland, och arbetar i Kuopio.
Sin första behandling fick Eklund i februari 2007.
- Redan den första gången lovade hon mig att jag kommer att kunna tävla igen, och att allt blir helt bra. Allt jag sökt svar på i två år, besvarades på några sekunder, säger Eklund.
VCD är något som tar tid att behandla. Med voice­massagen försöker terapeuten hjälpa klienten att hitta tillbaka till sin normala, djupa andning på nytt. Med själva massagen får terapeuten halsens och nackens andningsmuskler att slappna av. Terapeutens behandlingar ger också ökad rörlighet i bröst­korgen. Med ökad rörlighet där kan klienten andas djupare, v­ilket anstränger halsens hjälpandningsmuskler mindre.
- Det tog 3-4 månader före behandlingarna och de dagliga andningsövningarna började ge resultat. Men när jag väl började bli bättre, såg jag små framsteg hela tiden, säger Eklund, som besökt Koskinen i Kuopio sju gånger.
För Eklund har voicemassagen betytt till 95 procent andningsövningar, och till 5 procent m­assage. Övningarna tar inte mer än fem minuter per dag att utföra, men kräver koncentration.
Idag är Hanna helt frisk enligt egen utsago. Men tränar gör hon ännu på andningens villkor. Ifall hon känner att hon börjar andas fel under ett hårt träningspass, avbryter hon passet genast, eller gör lite andningsövningar emellan för att åter hitta rätt.

Nu har gubben och jag anlänt till Saltemads camping i Borås. Under dagen har vi kört Ymer´s mtb tävling som bestod (för min del) av glidcykling/löpning/gång i 2 decimeter lera i 3 mil i ymerskogen. Låter det kul? Ja, då tycker jag du ska konvertera till mountainbikeismen ;) Ola klagar på mig just nu att jag är så seg på att blogga men det tycker jag inte. Hujj ujj ujj. Jag blev riktigt arg på mina icke-fungerande växlar idag som troligtvis inte fungerade för att det bildades hårda lerkockor runt allt som hade med cykeln och växlingen att göra. Blir också lätt avundsjuk på darvell som tog sig upp för de snorhala branta backarna klart lättare än någon annan denna dag. Han hade tydligen blivit opererad i hjärtat bara någon månad tidigare och sen går han och vinner idag, det är bra det!

Jaha, nu måste jag ge plats åt otåliga åla...

Imorn blir det ännu en tävling i borås, nämligen.......: Borås Mtb! Den banan är kul, hoppas det är mindre såsigt imorn....


Ha det!

//Sara

Regnet strilar ner, precis som det gjort hela dagen. Ganska skönt att man jobbar inomhus ändå. Jag mötte upp Ola efter jobbet för att hjälpa honom att välja kaffe på ICA, okej det kanske inte var den största anledningen varför jag begav mig till ICA i regnet utan det var väl mest av sociala skäl ;)  Vi gick därifrån med, inte ett utan tre kaffepaket och gick vidare till Nice Prajz där vi fick 20 spänn rabatt på Sweden rock´s nya dubbelplatta. Vi ska ju låna farsans bil i helgen(än en gång) men det spöregnar är blåsigt och kallt-vad göra?? Jo, man använder sig av sina nyvunna säljarknep för att få pappan att åka och lämna bilen i stället! Smart? Ja för tusan! .....nu kommer min hemmagjorda smidesljuskrona snart sitta på väggen..mohaha..snart...snart så.... Vi fick bjuda far på lite blodpudding dock för att han skulle pallra sig hit, men det var det värt ;)

Nu ska jag ducha av mig telefondammet och sedan kolla på nyheterna-mums vardagslyx!

//Sara

Hejsan svejsan! Min farmor kommer nog inte gilla detta inlägg då jag måste erkänna att jag-trots tävlings- och hård träningsförbud från läkare har tävlat långlopp idag. Lida Loop gick av stapeln utanför Stockholmsförorten Tumba idag med ett troligt deltagarrekord på 996 st. Jag hade lovat både mig själv och Ola att jag skulle ta det lugnt och bara åka och tralla med motionärerna, och det gjorde jag också. Lida Loop startar ju med en slalombacke; uppför, av gräs. Lagom gött. Jag tog det jäkligt lugnt för att vara en start och fick de mig själv bli omkörd av princio hela tävlingsklassen. Men det gjorde ju inget- jag skulle ju bara kolla banan inför kommande år och försöka undvika en astmaattack. Banan var riktigt bra, förutom lite lerhål här och där men ban-typen passar mig bra för att vara ett långlopp. Jag blev frånkörd på grusvägarna men körde ifrån folk i skogen och uppför. Detta var första gången jag åkte kring motionärer ett helt lopp och det var både lärorikt och långtråkigt. Nr 1: Antingen har många motionärer (inte alla) ingen hyffs eller också har de ingen koll på hojjen: Det var ett flertal incidenter på grusvägarna där happy-ride liknande cyklister helt enkelt skär den raka vägen in på min färdriktning och tvingar mig ner i diket. VA? Att många inte kan skära en kurva är ingenting man kan klaga på- dock farligt för kringvarande cyklister. Jag tror jag skrikit "Friskt vågat-hälften vunnet!" tre gånger idag. Hejjarropen var alla till de som vurpade var 100 meter på Lidas hala rötter ;) Tappa en lins brukar jag ju hinna med på långloppen och så även idag. Det hände på första varvet av tre och den kronglade lite så det gick väl några minuter på det. Undertiden som jag försökte få i den lilla genomskinliga linsen hann både CKC4´s Maria Wiklund och Almby IK´s Daniel Melin att passera mig. Dagens tabbe måste väl ändå vara min lilla felbedömning i sista tredjedelen av loppet. Jag fick för mig på tredje loopen att det bara var 300 meter kvar till mål; jag kände mig fräsh så jag tänkte "fan nu ska jag dra på en lite så det blir lite vanlig tävlingsfart, det är ju sista!". Och som jag drog på så flög jag ifrån gubbarna på stigarna; benen var superpigga eftersom jag i princip åkt och degat hela loppet. Nu märkte jag efter några hundra meter att vi inte var nära målområdet; jag hörde ingen speaker och såg inte nån publik så långt ögat nådde. När jag passerade skylten 15 km kvar till mål drog jag på ett asflabb. Var den där spurten bara en undermedveten önsketanke för att jag skulle tillåta mig att köra på lite? Troligen. Man är ju sjuk i huvudet.

Jag måste bara säga att maten efter loppet var guld! ArrangörsklubbenTullinge SK vet vad man är sugen på efter målgång! =D 

Fick kramp i höger hamstring tre gånger i bilen hem. Ska försöka få Ola att massera lite- det är jag värd ;)

Ha en skön kväll!

//Sara