The question why?

Igår kände jag mig tråkig. Jag var inbjuden till fest hos en gammal klasskamrat i adolfsberg-so far alles gut. Utgång skulle det också bli. Det jag märkte var att vi hade inte lite olika visioner av hur resten av kvällen skulle urarta sig; Jag ville sitta på någon fin uteservering, kanske äta nått gott och ta ett glas vin och lära känna lite nytt folk. De andra 15 (förutom en polare till mig-niklas) festdeltagarna ville dansa röven av sig hela natten. Så det var där det gick isär lite... Synd. För vart ska man gå i Örebro på en lördag om man bara vill sitta ner och ha trevligt? Det är 21 årsgräns överallt. Det slutade med att jag och niklas avvek från gruppen när vi kom till stan; jag gick till O´Leary's för att möta upp med systern och Ola och niklas, han gick hem. Förlåt Jonna att det inte blev som planerat, jag vet att du skulle velat haft mig med!

Idag ska jag skölja igenom musklerna; jag tror det blir en sväng runt karslund-Nerikes kil. Efter det ska jag kolla upp min utbildning lite; vilka kurser jag ska läsa och mina möjligheter jag med min kandidatexamen i medicin. Jag sa till Ola igår att det kändes som om det var någonting som fattades, eller hade försvinnit i mitt liv sedan nån månad tillbaka. Jag är lite mindre lycklig just nu, än för nån måndad sen. Det är ju ganska enkelt egentligen om man ska försöka vara klok och titta på mitt liv "utifrån sett". Jag håller inte på med en av de två sakerna jag brinner för längre; att lära mig mer om hur allting fungerar-alltså vetenskap om hur gener fungerar och påverkas, etologin hos en mås eller varför det blir ett synligt "streck" efter båtarna i sjön. Jag känner hela tiden intresse för att disskutera, informera och lära mig mer om allt som för en vanlig svensson anses för krongligt för att ens ägna en tanke åt. Ett litet exempel; den yngsta på jobbet skulle börja tvåan på natur. Hon sa att hon hade svårt för kemin; hon hade inte hajjat uppkomsten av olika typer av bindningar mellan atomer som är någonting man MÅSTE ha klart för sig i ettan eftersom det är så grundläggande och om man inte kan kemins grundstenar så kommer hon garanterat inte klara någon som helst kemikurs. Detta var på lunchen och jag gick iallafall igång som fan och försökte först förstå vilken pusselbit som fattades för att sedan förklara den så att hon kunde sätta in den i sammanhanget för att hon sedan skulle förstå. Det var som att se ett ljus tändas när hon förstod-hon blev jätteglad men jag tror nog att jag blev ännu gladare. Detta gjorde min arbetsdag. Grabbarna på jobbet som satt bredvid oss bara fnös till och sa "Ursäkta?!?" och skakade på huvudet. Denna reaktion är störtvanlig mot sådana som jag och det beror troligen på att det jag nyss förklarade för henne var rena grekiskan för grabbarna-troligen kände de sig utanför och jävligt korkade. Men å andra sidan kräver jag inte att de ska vara med och dissutera - den som kan, sure! Men jag kräver inte heller någonting av dem. De kan snacka om olika typer av murbruk eller seglingstekniker-om jag vill lära mig så frågar jag! Jag kräver inte att andra ska kunna någonting som helst angående det som JAG brinner för precis som vilken mekaniker som helst inte kräver att jag ska veta vilken packning som ska användas.
Den andra grejjen jag brinner för (nu menar jag intressen) är ju cyklingen som jag mött många motgångar med det sista året. I augusti bröt jag nyckelbenet då jag i princip var klar för vinst i Västgötacupen (I Maxiklassen-damelit, damjunior, damer30) efter att ha kört i ledartröjjan i nästintill alla deltävlingar. I svenska cupen låg jag bra till. Jag hade nyss tagit två SM-medaljer trots en månads halsfluss fram tills nån dag innan SM. Sen blev det höst och vinter-jag var i princip sjuk hela vinterhalvåret. Försyld; halsont och huvudont. Frisk en dag, för att sedan trilla dit igen. I vintras på en inomhusträning hände det första gången; det började trycka i halsen och det skrekpep från halsen när jag som vanligt körde mina intervaller. Då kom besvären vid HR 196-197. Nu kommer de redan vid 176-177.

Conclution
Jag försöker alltid finna en lösning på allt. Och så även här-jag menar man kan ju inte gå runt i blindo och inte förändra sig för att sedan inte förstå varför man inte är lika glad och nöjd med sig själv längre. Då blir man deprimerad, det kan jag lova. Det här är ju en sk. blogg; alltså en elektronisk dagbok. Ok, vi säger så ;). Detta är alltså till för mig men jag delger detta till er för många av er som läser detta både känner och älskar mig.

Cyklingen kan jag inte göra så mycket åt just nu. Jag måste vänta in specialistråden och under tiden får jag väl slåss om sistaplatsen, det är hårt när man har slagits om förstaplatsen. Så man kan väl säga att jag är en tillfällig Happyrider och när inte ens det funkar-en langare.

Jag ska börja lusläsa alla mina gamla illustrerad vetenskap; stackars Ola som inte kommer undgå att bli bollplank! (Kom ihåg gubben; du får kunna hur lite, eller hur mycket som helst om ämnet det spelar absolut ingen roll- jag söker inga definitiva svar på allt.) Just nu behöver jag ett plank. Mitt nuvarnade jobb ger mig inte mycket till värde. Det är nog mycket därför; jag bytt någonting värdefullt mot någonting utan värde. Tyvärr, men jag är inte den typen av person som kan göra samma sak 9-5, alla dagar, hela mitt liv. Nej. Jag behöver dynamik.
 
Just nu; är det viktigaste att jag är medveten om varför jag inte är lika mycket Sara längre (glad sprallig självsäker och tuff). Och att jag vet att jag kan gör någonting åt det.  Allting löser sig alltid. Otroligt bra motto det där =)



Ola har åkt till korset för länge sedan. Vi hade quality time vid utemöblerna innan han begav sig; drack kaffe och njöt av sommaren =) Salvian vi snorpade från morsans trädgård stormtrivs!




Nu ska jag ha lite quality time med mig själv; ut å rulla med reggae och metal i lurarna.


Kramas mera!

//Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0