saraskrypin

Från och med nu kommer jag att fortsätta blogga under adressen www.mtbsara.blogspot.com

//Sara

Idag hade jag föreläsning mellan 10 och 15 om virologi med fördjupning på virushepatiterna (leverinflammation orsakad av virusinfektion), HIV och Humant pappiloma virus. Föreläsaren var en läkare, men inte nog med det så var han faktiskt överläkare, avdelningschef och dessutom docent (!) och ack så trevlig men som alla läkare jag mött på vid min utbildning så är de INTE särskilt pedagogiska. Jag vet inte vad det är som får mig att tänka parkinson när de står där med ansiktet vänt mot golvet, min intuition eller brist på respekt? Jag märker att föreläsaren under några sekunder glor lite extra på mig, då jag själv märker att jag smilat brett av ett roligt gammalt sms som jag börjat fundera på... Allt går så oerhört segt, men samtidig snabbt på de delar som man känner på sig är de mest väsentliga. Det är tur att vi alla är olika - men varför ska läkare alltid vara så jävla träiga?! Kanske skulle det vara bra, om lanstinget drog in all jourverksamhet under fredagskvällarna så att hela läkarkåren kunde gå ut för att ta sig ett glas, eller två ;)


Även fast vi har lavinartat (jo, lavinartat!) mycket väskor i garderoben som ola och jag vunnit på diverse lopp så behövde jag en ny skolväska. Min gamla ryggsäck använde jag hela sommarn på trädgårdstjänst och ser ut att vara helt jordfräst på insidan så den fick åka i soporna till olas stora lycka. Jag är en sparare av "saker vi kanske ska använda någon gång", och ola är en slängare. Därför får han ett litet halleluja-moment varje gång jag öppnar soporna och visar upp en kasserad ägodel. Så, nu gällde det att inhandla en ny väska. Jag såg en lärare på universitetet som gick runt med en väska med Örebro universitets logga på och jag tänkte "en sån ska jag ha!". Knatade mot biblioteket och tänkte för mig själv att jag skulle köpa den, men endast om den kostade mindre än 400:-. Jag trängde mig förbi alla rökande pappskallar (förstår inte hur man kan utsätta sig för rökning) och gick in till stället med alla universitetskläder. Där! Svart dataväska, 140:-! Tackar sa jag och gick och köpte. Väskan har till och med pennfack! Hur nostalgiskt känns inte det? Nöjd flicka. (dessutom matchar ju loggan min blodröda kappa, men det är nog bara jag som bryr mig om ;))





När jag kom hem vid halv 4 idag blev jag förvånad. Jag var hungrig. Det har jag inte varit på flera veckor. Sist var när jag jobbade på TT någon morgon innan 9 rasten ;) Hmm, bestämde mig för att göra slut på pyttipannan som legat i frysen ett tag. Till det hade jag ägg, hemgjorda inlagda rödbetor, persilja och knäckebröd. Mums!





Jag har funderat på om jag ska börja lämna blod eller plasma. Jag har ju inte direkt någon ovanlig blodgrupp (A+) men vid stora olyckor behövs det ju ett antal liter. Det enda jag funderar på är hur jag kommer svara på blodgivningen. Gränsen för att ens få ge blod ligger väl fortfarande på 50 kg och den gränsen klarar jag med nöd och näppe... Dessutom har jag för mig att kvinnor är känsligare än män och hur blodförlust går ihop med hård träning vette fasen. Troligen inte alls på kort sikt. Det skulle ju vara trist om jag får stryka hela veckans träningar.. Men på lång sikt kan det nog bara höjja Hb´t om man äter nog med järn. Hmm, lite mer efterforskningar krävs..

Nu ska jag plugga bakteriologi... Eller .? Jo. Nej! JO! (nej)


//Sara

Det här var var den första överraskningen jag fick av Ola. En drejad kopp i keramik med både hans och min favoritdryck stämplat som text på. Det var sommar år 2008 då han svängde förbi efter sitt jobb hemma hos mig och min pappa på Erik Rosenbergsväg i Almby. Jag tror att min far blev lite förvånad när "Ola från klubben" hade börjat dyka upp på fika titt som tätt de senaste veckorna men eftersom han inte brukar fråga så mycket om mitt kärleksliv, så frågade han inget nu heller...






Och sedan dess har det bara traskat på i en härlig takt...


SM 2008



Bal



De sommardagarna tänker jag tillbaka på ofta...



Svealandsmästerskapen + gunnar



Ockupationsmuseet i Riga



Speed-Triathlon i Nora



På Åreskutan



Sara posar utanför lägenheten i Åre...



...och Ola vill inte vara sämre, utan drar till med sin stabilaste "amma-hallå" pose ;)



På Åres troligen bästa Café



På vandring i Kilsbergen, invigning av nya väskan..



Och sist men inte minst; Vi är nu förlovade, Ola och jag. Japp, en vacker ring får nu stå som yttre bevis av vår kärlek när vi är ifrån varann. Det känns jäkligt bra, att vara fästmö. Och att ha Ola som fästman. Smask smask. Vid Kilsbergens högsta vattenfall gick han ner på knä och bad mig att förlova mig med honom. Det var sjukt vackra omgivningar, och trots att vi redan hade beställt, och hämtat ut ringarna så blev jag förvånad när han frågade mig. Var redan helt uppslukad av naturen, så som jag alltid blir när jag befinner mig i vacker natur...




Vi hörs,


//Sara

Tävlingsstatus Gotland bike battle: Växelörat vek sig 90 grader och smackade fast sig på kassetten, bakväxeln gick tvärt av och låg och rasslade vid framväxeln, kedjan slickade fast sig runt/bakom kassetten och gick av. Allt detta utan att krasha, eller ens att jag körde på nått?? Skiten hände 3-4 km in i loppet och eftersom jag låg och körde i ledartröja så gjorde jag om hojjen till en singelspeed efter mycket om och men - jag hade inget kedjelås så kedjan gick av flera gånger efter halvsnea ihopsättningar... Jajja, som jag sa när jag kom imål så är jag glad ändå, jag menar, jag harju redan vunnit högsta vinsten ;)






Vi var nere vid havet och njöt av sista kvällssolen här på Gotland.




Hör satt vi i ett svindyrt ekologiskt café och åt jättegoda bullar :)



och utsikten..




//Sara

Sitter nu i vår 18 kvm stuga med tillhörande altan på lika många kvm på gotland och blickar ut över min livskamrat ola som putsar min hojj.. det är en redigt bra man det där... ;) Idag körde vi första dagen av 2 av gotland bike battle och till min besvikelse hade två damer som skulle köra tävlingsklassen hoppat av tävlingen vilket gjorde att startfältet i damer "elit" bestod av mig och en till som jag kört mot många gånger tidigare. Hon kände sig inte helt bra heller så jag visste redan innan hur dagen skulle avgöras.... det är tur att det är så fina omgivningar så att det finns mycket att kolla på :)

Ikväll ska vi och äta pastabuffé med gotland bike battle plus tillhörande krogshow á la 80tal... Hujj! Jag vet en viss Mikael S. Flockhart som gråter krokodiltårar nu för att han inte får vara med ;)



Imorn går den avslutande etappen inne i Visby (Wisby), det blir sköjj.

//Sara

Vi har nyss kommit hem från Marieberg och sambon sitter och för över alla mekverktyg till en sprillans "stor, Stooor" verktygsbox med två våningar. Till min lycka så var det halva reapriset i praktiskt taget alla affärer, en möjlighet att köpa det som man aldrig tillåtit sig köpa pga prisklass.


Det blev:


En blodröd klänning med skön underklänning från MQ (gav 200:-, ord. 600:-). Kommer definitivt att ses på mig under julafton ;)






En syrenlila halvgenomskinlig blus från Indiska, (gav 100:- ord. 350:-). Svarta femficksjeans, (gav 100:- ord. 400:-)






En korallröd (rosa?) huvtröjja med skönskön fleece på insidan från Intersport (gav 300, ord. 700:-)





Mocca/Espressokoppar med "glasskross-look" på insidan. Kaffebrun utsida. (gav. 7,50:- st, ord. 40:-)




Se köpte jag ett par vinröda tights för 20:-, ord. 80:- :)


Nu ska jag börja med hemtentan för sommarkursen jag går, den ska in imorn så det är bäst om den blir gjord för imorn åker vi till Kringelloppet XC i Södertälje...

See you guys,

//Sara

Japp, precis som rubriken lyder så tog vi oss idag friheten att göra kissen mer könslös än någonsin. Ola sa att Neo hade strukit runt i lägenheten stapplande fram som Zeb Macahan de första timmarna efter att han vaknat upp och kommit hem.



Vilken syn!


Jag är fortfarande kletig av det intorkade svettdammet från arbetsdagen på Trädgårdstjänst (det är ju så underbart skönt) och hade tänkt att behålla skitigheten lite längre, iallafall så ska jag ut och jogga - sakta - har min master instruerat mig. Var ju sjuk för några dagar sedan och vill försöka hålla mitt immunförsvar flytande längre än vad det varit de senaste 2 åren så jag skiter nog i Hälleby Triathlon på lördag också. Lite "Fasen!" är det för jag hade sett fram emot det men jag har lärt mig att jag behöver ta det lugnt med träningen betydligt längre efter sjukdom än vad jag gjort tidigare, vill definitivt inte ligga sjuk augusti till mars som jag gjort de senaste åren...

Och förresten! Vi åker ju till Gotland på onsdag för att köra Gotland Bike Battle, men även för att bara njuta av varandras sällskap i det vackra Visby och plocka gotlandsblommor och se varandra kärleksfullt djupt i ögonen... ;) Hoppas jag slipper köra tävlingen utan feber och halsont i år. Det var jävligt dumt att tävla sjuk, jag vet, och framförallt skitjobbigt att köra runt när det känns som om man har hammarn redan på startlinjen. Trots det vann jag mirakulöst ändå damklassen, men det var inga unga jäntor med precis....

Kolla in tävlingens hemsida, så tufft och annolunda att man tävlar i flera delsträckor istället för en lång bana :)

Hmm, satt och kollade på blocket och,....

http://www.blocket.se/orebro/Stor_kattsamling_28767769.htm?ca=8&w=1




Som hittat - älskling har vi plats i cykelrummet??

//Sara

Ibland är man glad att man inte är helt tappad bakom flötet när det gäller sjukvård. Ikväll var det dramatik utanför ljungstugan där en klubbkompis fått ett 10tal getingstick och fått en allergisk reaktion/chock minuterna efteråt. Jag la honom i framåtstupa sidoläge och snackade med honom medans ola ringde 112. Han svimmade av till och från, kräktes, svettades kraftigt och händerna var blåa av syrebrist. Yr och matt och svamlade som svar på frågor, ville ställa sig upp och gå iväg på toa. Vilket skolboksexempel tänkte jag. "Se till att få hit ambulansen fort som fan!" Skrek jag diskret till ola som halade upp telefonen. Luftvägar, luftvägar, luftvägar tänkte jag. Iiinte svimma av.... När ambulansen kom hade han ett blodtryck på 60/40 mmHg(!) och kände sig då mindre yr än några minuter tidigare. De satte infart och dropp och gjorde rutinkontroller innan han kom upp på båren och in i bilen. I brickebergsbacken svimmade han av igen vilket vände åkturen från ett prio2 till ett prio1. Jag satt och snackade med föraren om vad som hade hänt. Jag tror de gav honom syrgas därbak i bilen och sen fick han adrenalin i.m vilket gjorde honom piggare. På akuten gavs, förutom dropp, antihistamin och kortison. Allt ordinerat av en supernervös underläkare med "akut medicin" i poketform gömt bakom sitt anteckningsblock.

Jag är rätt stolt, och hur knäppt det än låter, glad över mitt agerande ikväll. Jag visste precis vad som skulle göras när han blev påverkad av sticken, och vad som INTE skulle göras. Vad som är viktigt och vad vi strävade efter. Att den teoretiska kunskapen kunde överföras så naturligt till praktiken. Kolugn och kommunicerande med ola. Vilket bra team vi är föresten! Men det visste vi ju innan med ;)



Nu ska vi sova! Imorgon väntar en ny dag :)

//Sara

Så var 2010 års SM i mountainbike över... Jag körde en lång uppvärmning på 1h 40min för att få igång min andning ordentligt för att slippa problem med anfall under tävlingen. Starten var en grässlänt uppför med 3 loopar vid en lite brantare grässlänt.

Här gick starten- en kotte av 12 dameliter.








och här kommer jag, efter sofia bleckur och före Kajsa Snihs.











ravinbacken



Jag var helt kokt av värmen efter ett varv men det kändes bättre när jag fick vattenlangning efter ett varv. Men, huvudet fortsatte att vara dimmigt utan fokus trots att kroppen var pigg som en jag vet inte vad... I de "tekniska" bitarna hade jag ingen egentlig pejl vart fan jag körde vilket medförde att jag drog i styret i diverse träd och var nära att krasha fler än en gång. Jag vette fanken hur jag tog mig igenom varv 3 utan fler än en vurpa för vid den tiden hade jag inget fokus med ögonen längre, utan körde i en tjock dimma. Jag kom fram till att det måste vara värmen, för benen var döfräsha och kroppen och andningen likaså. Jag vurpade på ett ställe varv 3 pga ouppmärksamhet, drog styret igenom växelvajrarna som ligger på överröret och körde resten av loppet med växelstrul och vurpade på samma ställe igen på varv 4, men den gången krängde USTdäcket av lite och jag fick punka. Skit och skit. Grät en rejäl skvätt hormontårar för att jag var tvungen att bryta och inte fick köra det sista varvet och gå imål. Efter att ha suttit på marken ett tag så ledde ola mig tillbaka till bilen, dyngsur efter allt vatten jag fått hällt över mig efter jag brutit för att kyla ner mig. På nått sätt gick jag och duschade för jag kollade på herreliten två varv, fortfarande med en gröt till hjärna. (märks utåt sett med att jag stammar, pratar långsamt för att hinna tänka och flimmrar med ögonen.. :P) Härligt med mountainbike. Efter vi kollat klart körde vi hem till oscars lägenhet i falun för att hämta våra grejjer och åt lunch. Dimman och mitt stammande försvann först efter att jag klämt i mig en stor glass utanför ludvika - ca 5 timmar efter att jag brutit tävlingen... Undrar hur många hjärnceller jag har kvar idag..

//Sara

Godkväll :) Igår kväll kom vi hit till Falun i Oscar Ekstams lägenhet då SM i mountainbike går i Rättvik just nu. Vi åkte upp de 5 milen i morse för att provköra SMbanan på 7 km. Personligen var jag rätt nöjd att banan inte är så jävlig som tex. förra årets bana i Falun där det i princip gick uppför halva varvet och nedför andra halvan av varvet. Det passar inte mig. Jag vill ha mer tekniskt, halvkurvigt och halvbrant för att jag ska trivas ;)
Läs hur det gick för ola här. Jag kör mitt race på lördag kl 12.

Såhär glad var jag i morse kl 7, tydligen, ola tog ett paparazzikort...



Ola intog en lite "hårdare" maskulinare pose, sk. koppnäsa




Starten i H30, rull rulle från start.




Vi besökte en dalabod där jag, så lägligt posade bredvid de små dalasängarna i en, ehrm - dalabasker (?)



Imorn ska älsklingen och jag bara gå runt och ha det allmännt trevligt och mysigt i Falun by. Nu ska jag äta en kärleksfrukt medans ola nöjer sig med lite gratis Bowmore :)

Sov gott!

//Sara

Vaknade i morse med ett leende, snoozade endast en gång och gick halvstutsandes ut till ola som redan satt vid köksbordet och bläddrade i Svenska dagbladet. Det är rätt olikt mig som brukar vara en zombie vid den tiden vi går upp nu för tiden. En lång pusstund senare satte vi oss och åt frukost och jag funderade högt när man kommer att sluta bli åldersdiskriminerad. Är inte det förjävligt egentligen? -Att jag hela mitt (medvetna) liv känt mig diskriminerad pga "min låga ålder". Siffran är ju liksom ingenting som går att göra någonting åt! Hmm, vid 30 då? Känner du dig diskriminerad som 30+are frågade jag mannen mittemot? Jaa, men då är man plötsligt för gammal, och blir hånad av det istället, sa ola. Suck, jaha, är det endast när det står 27 eller 28 i passet som man får nöjet att bli dömd efter sin personlighet och inte sin ålder av folk man just mött?? Men som jag sa till gubben kort därefter: Hellre är jag för ung än för gammal sa jag och berättare om en kvinna som ringt in till P3s relationstorsdag: hon var 45+ och levde som särbo till en man sedan några månader tillbaka som var otrogen mot henne men hon sa att "längtan efter att bli mamma och att få gifta sig var större än besvikelsen och ilskan hon hyste mot mannen då hennes klocka tickade". Hon skulle aldrig stannat kvar, och ännu mindre försökt skaffa barn med den mannen om det inte vore just för hennes ålder.... Sorgligt, tycker jag.

Jag vill bli en ung mamma, eller rättare sagt, en kärleksfull mamma vars barn inte ska behöva tveka en sekund om det är okej att kramas eller inte :)

Ola kom föresten hem alldeles nyss och han har tydligen slagit personbästa med 30 minuter på 27 km (fast då sprang han med en kille till ;)) 27 km mogetorp-ånnaboda tog 2h 16min. Själv körde jag löppass 2 i nya skorna med blyben från tunga intervallerna igår i Ånabodabacken + 15/15 hela vägen hem + gympasset i förrgår.


Nu ska jag kramas med min svettiga man, pojkvän, grabb, gubbe..., See you!

//Sara

Igår var det midsommar och en händelserik dag för familjen Hellström/Backlund som det står på vår dörr. Vaknade strax innan 7 av att ola öppnade sovrumsdörren och la sig bredvid mig i sängen och kollade på mig med sina pigga gråblå ögon, "ligg kvar här ett tag medans jag gör frukost" sa han och försvann ut genom dörren igen med Neos jamanden om att jag också skulle stiga upp. Efter grötfrukost med ägg cyklade vi och hämtade pappas bil och senare jobbarkompismats för att springa i Kilsbergen. Jag släppte av dem i Mogetorp på bergslagsleden och åkte sedan själv till Ånnaboda. Killarna skulle springa 27 km och jag 1 timme jogg varvat med powerwalk i mina nyinköpta trailskor med goretex i. Fick 200:- rabatt för lite mtb-counseiling ;)



Jag sprang ut på Harspåret men tappade det av nån anledning och fortsatte bort mot Storstenshöjden på gamla motorcrosspår/mtb i underbar gammelskogsnatur, mmmmm :) När jag springer så löper jag som jag skulle kört min hojj, inte så vägvinnande i vissa fall men det är svårt att vänja av sig att inte "hitta rätt linje med bäst grepp" Nedför södra och norra backen kunde jag inte springa, nej det kände jag slet alldeles för mycket på min ovana löparkropp så jag gick. Men jäklar vilket bra grepp om berghällarna jag hade - och foten gled inget inuti skon. Gött! Sprang tillbaka till Ånnaboda och var vid bilen igen efter 61 minuter, snacka om att mitt fågelsinne stämmer ;P

Efter att jag suttit och druckit kaffe i bilen ett tag så kom ola och mats och satte sig bredvid mig med god min, men uj vad tungt det var sista 7 km tyckte mats. Ola köpte en perfekt camelbak när jag köpte mina skor. Dock var den endast för män, ajaj, kolla övre bröstspännet. Det var lite dåligt tyckte jag. Men, det är väl 70-80% män som köper camelbak kan jag tänka mig.
 



Eftermiddagen tillbringade vi hos min farmor och farfar med midsommarbuffé och jordgubbar å glass. För att inte glömma de 4-5 olika hemgjorda snapsarna. Jag som inte gillar snaps var chafför hela dagen (tills ola och jag var hemma ;) ) Vi åkte till Gällersta Forngård allesammans för att kolla på dans, fika monsterfika och skjuta med luftgevär. Jag, som aldrig skjutit förr slog både ola och farmor. 

Senare delen av Kvällen spenderade ola och jag ensamma med rosé (damn you Martin) + en flarra hemgjord lakritsshot och vi busade uppe senare än länge. Vi kan prata om allt och lite till, jag känner mig 100% Sara med dig. Du och jag älskling, for äver änd äver änd äver änd äver....

Ha en skön dag!

//Sara

Goddagens! Nu har jag jobbat i lite drygt 1,5 vecka på Trädgårdstjänst och idag slog det mig än en gång vilken jäkla tur jag haft. Jag vet, jag vet - det kanske låter som reklam, eller bara ren tacksamhet men jag är så (fucking) stolt över att jag fått detta jobb. "Ett jobb är så tungt som det är psykiskt". Om man mår dåligt 5 minuter efter att man slutat jobbet för att man vet att man måste pallra sig dit morgonen efter så är det inte bra, kanske inte ens värt pengarna det ger eftersom man blir så sänkt psykologiskt. Så var det på mitt förra jobb, psykiskt tungt, medans mitt nuvarande jobb endast är fysiskt utmattande och det har man ju sett förr, hehe ;)

Kollade startlistan inför tävlingshelgen i Borås och helgen kändes genast inte alls lika lockande - tyvärr. De 5 bästa damerna i Sverige (förutom Engen) + lilla Sara som inte alls känner att hon kommit upp i den nivå pga sjukdom som hon kallar godtagbar för att hon ska kunna hänga med. Suck och åter suck. Kanske ska man klä ut sig till en p13-14 så att man får lite jämnstarka konkurrenter omkring sig?? Det vore någonting det för så som det är nu så blir man inte så jäkla peppad om man är av kvinnligt kön.

Och Lasse, om söndagens tävling så får vi se, men just nu är jag inte särskilt sugen.



//Sara