SM - kokt i bilder

Så var 2010 års SM i mountainbike över... Jag körde en lång uppvärmning på 1h 40min för att få igång min andning ordentligt för att slippa problem med anfall under tävlingen. Starten var en grässlänt uppför med 3 loopar vid en lite brantare grässlänt.

Här gick starten- en kotte av 12 dameliter.








och här kommer jag, efter sofia bleckur och före Kajsa Snihs.











ravinbacken



Jag var helt kokt av värmen efter ett varv men det kändes bättre när jag fick vattenlangning efter ett varv. Men, huvudet fortsatte att vara dimmigt utan fokus trots att kroppen var pigg som en jag vet inte vad... I de "tekniska" bitarna hade jag ingen egentlig pejl vart fan jag körde vilket medförde att jag drog i styret i diverse träd och var nära att krasha fler än en gång. Jag vette fanken hur jag tog mig igenom varv 3 utan fler än en vurpa för vid den tiden hade jag inget fokus med ögonen längre, utan körde i en tjock dimma. Jag kom fram till att det måste vara värmen, för benen var döfräsha och kroppen och andningen likaså. Jag vurpade på ett ställe varv 3 pga ouppmärksamhet, drog styret igenom växelvajrarna som ligger på överröret och körde resten av loppet med växelstrul och vurpade på samma ställe igen på varv 4, men den gången krängde USTdäcket av lite och jag fick punka. Skit och skit. Grät en rejäl skvätt hormontårar för att jag var tvungen att bryta och inte fick köra det sista varvet och gå imål. Efter att ha suttit på marken ett tag så ledde ola mig tillbaka till bilen, dyngsur efter allt vatten jag fått hällt över mig efter jag brutit för att kyla ner mig. På nått sätt gick jag och duschade för jag kollade på herreliten två varv, fortfarande med en gröt till hjärna. (märks utåt sett med att jag stammar, pratar långsamt för att hinna tänka och flimmrar med ögonen.. :P) Härligt med mountainbike. Efter vi kollat klart körde vi hem till oscars lägenhet i falun för att hämta våra grejjer och åt lunch. Dimman och mitt stammande försvann först efter att jag klämt i mig en stor glass utanför ludvika - ca 5 timmar efter att jag brutit tävlingen... Undrar hur många hjärnceller jag har kvar idag..

//Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0