*^*Always look on the bright side of live*^*

Just nu är jag i ett sådant där i-början-på-kurs,-vet-att-jag-måste-plugga-men-jag-gör-det-inte-mood. Någon som också känner sig så oeffektiv just nu??? Skrev nyss ut 7 fulla sidor med instuderingsfrågor från kursens första 2.5 veckor. Pust! Till råga på allt så har jag, med hjälp från Ola satt mig själv i träningsarrest tills vi får reda på vad det är som är kajko med min kropp. Har nu, tack vare mitt brev som jag skickade till halva sjukhuset, fått en specialistläkartid på tisdag lunchtid så vi får se vart seglet drar därefter. Kommer jag remitteras till en annan klinik, eller kommer jag bli hemskickad med ett stort frågetecken över huvudet? Jag ska inte lägga någon kraft på att ens filosofera om det för det har vi ju redan gjort i en sådär 1,5 år.... :P

Någonting annat som jag också filosoferar på, men som jag egentligen inte kan göra någonting åt är vart jag kommer att vara om 1 år. Mitt utbildningsmål ända sedan jag gick högstadiet var att först utbilda mig till biomedicinsk analytiker, jobba några år och sedan ev. plugga vidare. Nu var det ju så att precis det året jag sökte in till universitetet dvs -09 så förlorade Örebro universitet, ihop med många andra universitet, rätten att examinera på just biomedicinsk analytikerprogrammet och ingen tilläts starta. Jag började då istället på Biomedicinareprogrammet, ett nästan likvärdigt program skillnaderna är att biomedicinarep. ger en bredare teoretisk grund och att man som biomedicinsk analytiker får en legitimation. En kandidatexamen i medicin får man på båda programmen och samma behörighet till masterprogrammen som finns i örebro. Jag tippar på att det är ca 20 gånger lättare att få jobb i örebro som nyexaminerad biomedicinsk analytiker än som biomedicinare.
Nu är det så att jag har, efter många om och men luskat ut att ÖrebroU kommer få svar om de får starta BMA programmet i höst i slutet av februari. Guld och gröna skogar skulle vara att jag skulle kunna hoppa över till termin 4 på en gång men det vet inte ens programansvarig om det går än. Hur som helst så är det mesta i mitt liv osäkert just nu; träning, utbildning, ekonomi, framtid.... förutom KÄRLEKEN; det är väl en jävla tur! :D 












Krama någon du älskar, önskar lilla familjen!!!

//Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0