Lågkonjunktur är jag lycklig nu, eller, är jag gammal och bara allmänt sur?

När man börjar välja att ta på sig kläder som har blixtlås som knäppning istället för vanliga knappar och samtidigt blir lite småirriterad över hur lång tid det verkligen tar att knäppa en kofta med just knappar så har det gått för långt. Hur stressad kan man vara? Och hur snabbt går tiden egentligen? Har man för lite tid för att sätta sig ner när man är trött? Ja, så är det. Jag kommer att dö i förtid.

Jag har försökt förgäves att få tag på min framtida chef för att bekräfta jobberbjudandet jag fått för nån vecka sen, i morse ringde han mig och jag tackade ja. Allting frid och fröjd. När jag senare var och körde axlarna i gymmet ringde det; "Ja, haej! Jag ringer från IKEA och du är välkommen på anställningsintervju onsdagen den 13 kl 15.15" Står mitt bland svettiga människor, jag är svettig, mobilen blir svettig, musiken pumpar. Jag blinkar till och svarar lite halvdumt "Va sa du sa du?".... Jahopp, så nu har man en antällningsintervju som man ska gå på, fast att jag nyss tackat ja till ett annat jobb. Lågkonjunktur var det någon som sa, eller?

Ride on

//Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0