Hemma i Örebro efter en ovanlig tävlingshelg

Nu är vi hemma =) Jag åkte hem från Borlänge och Borlänge Tour med många tankar. Först och främst; jä*la skit att astman har börjat hämma mig så pass att jag inte kan tävla. Andra tankarna; fan, nu missade jag Borlänge Tour, svenska cupen är nästintill körd och hur ska resten av tävlingssäsongen gå? För det tredje; hatar jag att bryta en tävling, och i helgen bröt jag två av tre etapper =(

Idag var det tempo och den sista och för olas del, den avgörande etappen om slutsegern. Både gubbklassen och damerelit körde 10 km. Jag kom knappt till första backen innan det började pipa, och det är väl bara några hundra meters körning. Efter halva backen var jag tvungen att stanna, det enda som hördes; och jag kan lova att det hördes en lång väg; var det gälla, pipande lätet från min hals/lungor(?). Jag stannar, snart kör Alexandra Engen förbi och snäll som hon är så stannar hon nästan för att återuppliva mig men när jag skriker att "Kör! Kör!" så fortsätter hon upp för backen skrikandes att hon skickar ner en funktionär. Jag står/sitter kvar där i backen i några minuter; pipandet fortsätter och vill inte sluta. Att få panik är inte att tänka på, jag vet ju att det inte blir värre om jag inte försöker öka pulsen. Det kanske ser hemskt ut; när nån inte får luft och andas och andas så att ögonen rinner trots att personen stannat - men jag blir mest arg och besviken på mig själv och avundsjuk att jag inte kan pressa mig för ens uppför första lilla skit-backen. Så är det, man är väl tävlingsmänniska.

För gubben gick det bättre, bra mycket bättre. Man skulle väl kunna säga att det gick BÄST för honom ;) Han vann prologen, som brukar vara hans svaga sida. Han kom tvåa i crosscountryt, 23 sekunder efter Gunnar Töjren (han låg då 15 sekunder efter Töjren i totalen) Men på dagens tempoetapp vann han både sin klass och kom 29 sekunder Töjren. Han vann efter lite snabb huvudräkning hela skiten i H30! =D Jag avundas honom hur han kunde hålla ihop det hela trots att han såg och var så jäkla slut ut när det var ca 3 km kvar. Ola och Gunnar är väldigt lika, och i helgen drog Olis det längsta ståt.

Här kommer lite efterlängtade bilder...:

Jag får väl börja med Martin då, Almby IK´s egna, och djupt älskade clown. Idag sa han något typiskt sig själv; "Om man inte kan vinna, så ska man spexa!" Han körde hela tävlingen med denna coola souvenir.



Ola och Töjren, båda troligen nervösa.......


Tjejerna och kalle, laddar upp med kaffe och hejjningar..


Hela tävlande Almby-gänget efter olas målgång idag, förutom jag och Magnus


Tyvärr är det knappt nån bild på mig- det sägs ju att kvinnor är de enda som är intresserade av att få med alla på kort...
Nu ska jag duscha av mig allt Dala-damm, gud så skönt!

//Sara

Kommentarer
Postat av: martintrampar

Deppa inte ihop nu Sara. Du vet att du e stark o du kommer tillbaka.

"Almby IK´s egna, och djupt älskade clown."

Man tackar, man tackar.

Jag är så jävla lycklig på tävling att jag inte kan hålla mig, de e en vinst att bara vara med.

2009-06-01 @ 20:51:32
URL: http://martintrampar.blogg.se/
Postat av: Sara

Och det är kul att ha dig med på tävlingar =)

2009-06-01 @ 21:23:37
URL: http://saraskrypin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0