*¨*endorfiner*¨*
Jag brukar alltid ha någon särskild sak eller uppkommande händelse som jag brukar tänka på ganska intensivt i en vecka när jag jobbar, tränar eller pratar ;) Förra veckan var det SM om jag inte minns helt fel. Denna vecka var det lägenhetsbyte... Vi la upp lägenheten på blocket för två månader sedan och jag har inte fått en intresseanmälan på dryga 1,5 månaden så jag hade vid det här laget nästintill förträngt att vi hade en annons uppe. I måndags fick vi helt plötsligt 2 intresseanmälningar inom en timme på förmiddagen varav ena paret hade en trea på norr för 4800 per månad. Taget! var min första tanke, men ni som känner mig vet att jag väldigt lätt skenar iväg och blir superexalterad i några dagar innan jag lugnar ner mig igen; så detta var en normal reaktion av lilla mig. Hela grejjen är ju att vi hade annonsen under "byte" så då gäller det ju att andra parten vill ha vår lägenhet också-damn it! Vi fick iallafall kolla på lägenheten som låg på tunnelgatan i torsdags och första känslan var att den kändes mycket större än vår lägenhet, trots att det dryga medelålders paret hade många fler möbler än vad vi har. Men ett rum till som skulle fungera som cykel- och pluggrum skulle vara mycket värt. Det är inte så bra att plugga i köket som jag gjort hittils... Hyran är på 600 kr mindre i månaden än vad vi har nu. Det negativa är väl att det är ett lite mindre badrum och kök så det kräver lite planering med möblemang. Men om bytet skulle gå igenom skulle vi slippa kombinera alla våra kläder med cykelgarage och cykelmek som vi gjort hittils i garderoben. Det är nästiltill lite skrattretande när jag tänker på det; att vi har kånkat in leriga cyklar igenom hela lägenheten och kilat in dom bakom olas "inte längre lika vita"-skjortor och att vi suttit på sovrumsmattan och mekat med hojjarna som stått i garderoben...
Igår var jag, gubben och Martin till kumla för att kolla in CX-banan som hade återhämtat sig fullständigt från förra höstens "prövningar". Martin blev utom sig sugen på att köra tävlingen som kommer att äga rum den 18 oktober som deltävling nr 2 i CX-cupen. Be there or be squared. Gårdagens träning låg i asfaltens tecken. Jag låg på dryga tröskeln, 5 slag över mer exakt, ca 173 i HF, under hela den timmen som det tog att ta sig till kumla hemifrån. Ola låg ungefär på distansintensitet (kill me), haha. Vi testade banan några gånger, lade dit en ny slinga så att det blir mer publikvänligt. En fet-fika på Sveas i form av blåbärswienerbröd och kaffe avverkades. Efter det åkte vi och letade efter en gammal CX-bana utanför kumla som killarna hade hört talas om men utan resultat. Istället åkte vi till först en motorcykelaffär och sedan till en hästhoppartävling som äde rum några km ut på ett gärde. På vägen mellan kumla och hästtävlingen mötte vi en cyklist som visade sig vara min far som var ute och åkte på sin carbonracer! Hur stor är chansen liksom? Vi cyklade tillsammans till gnägget för att kolla på olas syrror som skulle tävla idag. När två mountainbikecyklister och en racercyklist kommer inrullandes bland 100 halft avlastade gnäggisar drar det många blickar till sig kan jag lova! Jag, som var hungermatt käkade en korv innan vi begav oss hemåt igen. Nu var det tempo som gällde; det var hård kantvind så jag måste säga att det såg nog lite proffsigt ut när vi körde där på den smala asfaltsvägen ;P Ola slog i tyngsta växeln och mosade på med huvudet nedborrat i styret och jag och farsan hängandes bakom. Så körde vi tills vi nådde ekebypizzan. Vi hade tydligen haft 45 km/h i snitt visade pappis dator och det är ganska bra med tanke på vinden och alla kurvor. Vi körde en lika dan temposväng från almbro till norrabro då jag dog 15 meter innan målskylten, pust! Sketejobbigt men sketekul!
Idag ska jag precis nu köra upp till frösvidal och bli king of the hills. Det, inklusive hårdare musik än ni vad ni tänker er just nu kommer att ge min starka kropp lite godis i form av *¨*endorfiner*¨*
Ha det!
//Sara
Igår var jag, gubben och Martin till kumla för att kolla in CX-banan som hade återhämtat sig fullständigt från förra höstens "prövningar". Martin blev utom sig sugen på att köra tävlingen som kommer att äga rum den 18 oktober som deltävling nr 2 i CX-cupen. Be there or be squared. Gårdagens träning låg i asfaltens tecken. Jag låg på dryga tröskeln, 5 slag över mer exakt, ca 173 i HF, under hela den timmen som det tog att ta sig till kumla hemifrån. Ola låg ungefär på distansintensitet (kill me), haha. Vi testade banan några gånger, lade dit en ny slinga så att det blir mer publikvänligt. En fet-fika på Sveas i form av blåbärswienerbröd och kaffe avverkades. Efter det åkte vi och letade efter en gammal CX-bana utanför kumla som killarna hade hört talas om men utan resultat. Istället åkte vi till först en motorcykelaffär och sedan till en hästhoppartävling som äde rum några km ut på ett gärde. På vägen mellan kumla och hästtävlingen mötte vi en cyklist som visade sig vara min far som var ute och åkte på sin carbonracer! Hur stor är chansen liksom? Vi cyklade tillsammans till gnägget för att kolla på olas syrror som skulle tävla idag. När två mountainbikecyklister och en racercyklist kommer inrullandes bland 100 halft avlastade gnäggisar drar det många blickar till sig kan jag lova! Jag, som var hungermatt käkade en korv innan vi begav oss hemåt igen. Nu var det tempo som gällde; det var hård kantvind så jag måste säga att det såg nog lite proffsigt ut när vi körde där på den smala asfaltsvägen ;P Ola slog i tyngsta växeln och mosade på med huvudet nedborrat i styret och jag och farsan hängandes bakom. Så körde vi tills vi nådde ekebypizzan. Vi hade tydligen haft 45 km/h i snitt visade pappis dator och det är ganska bra med tanke på vinden och alla kurvor. Vi körde en lika dan temposväng från almbro till norrabro då jag dog 15 meter innan målskylten, pust! Sketejobbigt men sketekul!
Idag ska jag precis nu köra upp till frösvidal och bli king of the hills. Det, inklusive hårdare musik än ni vad ni tänker er just nu kommer att ge min starka kropp lite godis i form av *¨*endorfiner*¨*
Ha det!
//Sara
Kommentarer
Trackback
