saraskrypin

Idag är det min sista dag på jobbet; ett tillfälle att visa sin uppskattning till sina kollegor i form av tårta. Synd att jag själv inte är där bara. Ola brukar säga att det är som att sova bredvid en kaffebryggare när jag är sjuk och så var det även i natt. Han sov sista timmarna på soffan away from the snoaring monster! Själv drömde jag att jag drunknade om och om igen - inte en flygande, rosa-häst dröm alltså. Mina halsmandlar har nästintill fördubblat sin storlek tills idag så den där drunkningsdrömmen kom nog inte bara av slumpen.. Fan och fan, när jag kände mig lite bättre igår jämfört med dagen innan så gav det falska förhoppningar om att jag var på väg upp ur virusets starka, oorganiska grepp.

Det är sådana här dagar som små guldkorn kan göra hela dagen; gubben min har skickat små gulliga sms, fräckisar och ringt och småpratat med mig samtidigt som han har kört Lundbergare i regnet. Sånt gillar jag skarpt =)

Jag kan nog säga redan nu att det blir ingen Finnmarkstur för min del. Synd, men jag kan inte äventyra min hälsa igen som jag tyvärr gjorde förra helgen. Jag måste låta mitt immunförsvar komma på fötter igen och det gör det inte om jag hela tiden slår omkull det genom att tävla som beräknat. Jag har haft halsfluss till och från i över ett år. Eftersom det är orsakat av ett virus så har jag ju alltid kvar det i kroppen men jag får sjukdomssymptomen (dvs viruset förökar sig och avger sitt "gift") till och från eller egentligen då jag har nedsatt immunförsvar eftersom det då har lättare att få överhanden över Saras lilla kropp. Jag ska försöka luska reda på om jag är kvalificerad att få ta bort tonsillerna - är det någon som kan någonting om detta? Det brukar ofta ta ett bra tag innan jag är helt symptonfri efter ett utbrott. Det som jag nästan stör mig mest på är att - till skillnad från en vanlig förkylning - så är det lättare att jag trillar dit igen och blir sjuk igen med samma kraft efter jag tränat en gång och trott att jag varit frisk. Som denna gång så blev jag sjuk ca 1,5 vecka innan vi åkte till Gotland. På gotland var jag inte frisk, och jag tog det lugnt pga detta. Jag körde i och för sig Gotland Bike battle som sträckte sig över två dagar men bara i en fart som många klarar av att köra med sjukdom-distansfart. Detta kanske upplevs som ett kaxigt uttalande mot mina konkurrenter, särskilt med tanke på att jag faktiskt vann loppet men om jag skulle ha pushat mig hårdare så vet jag att jag skulle blivit ännu sjukare. No doubt. Att tävlingen var i 4 etapper per idag med chans till att vila 20 minuter mellan etapperna var guld värd. Jag la mig oftast ned och vilade emellan, käkade lite, drack lite. Jag är nöjd över mig själv att jag lyckades hålla tillbaka mig under hela helgen (ok. det var väl under en etapp nr 7 som jag brassade på lite), men i det stora hela.

På svealandsmästerskapen i lördags kunde jag inte kontrollera situationen då jag verkligen försökte pusha mig - precis som man SKA i tempo. Men det gick inte, kroppen sa emot, och nu är jag mer sjuk än vad jag var innan. Att jag aldrig lär mig att säga ifrån.


Nu: på tal om något helt annat

Jag måste erkänna att jag blir lite provocerad av Lady Gaga, eller snarare videon. Här slår hon på stort och lämnar sin heder kall, utstött och nedtrampad i en skitig rännsten någonstans nordöst om ett ödelagt, mörkt industiområde.
Se själv, sitter inte "en blandning av Madonna-the sexy years och Christina Aguilera-the dirty years" som en smäck?

Lady Gaga - Love Game


Hajj från en ibumetin-pigg

//Sara