saraskrypin

Vaknade i morse med ett leende, snoozade endast en gång och gick halvstutsandes ut till ola som redan satt vid köksbordet och bläddrade i Svenska dagbladet. Det är rätt olikt mig som brukar vara en zombie vid den tiden vi går upp nu för tiden. En lång pusstund senare satte vi oss och åt frukost och jag funderade högt när man kommer att sluta bli åldersdiskriminerad. Är inte det förjävligt egentligen? -Att jag hela mitt (medvetna) liv känt mig diskriminerad pga "min låga ålder". Siffran är ju liksom ingenting som går att göra någonting åt! Hmm, vid 30 då? Känner du dig diskriminerad som 30+are frågade jag mannen mittemot? Jaa, men då är man plötsligt för gammal, och blir hånad av det istället, sa ola. Suck, jaha, är det endast när det står 27 eller 28 i passet som man får nöjet att bli dömd efter sin personlighet och inte sin ålder av folk man just mött?? Men som jag sa till gubben kort därefter: Hellre är jag för ung än för gammal sa jag och berättare om en kvinna som ringt in till P3s relationstorsdag: hon var 45+ och levde som särbo till en man sedan några månader tillbaka som var otrogen mot henne men hon sa att "längtan efter att bli mamma och att få gifta sig var större än besvikelsen och ilskan hon hyste mot mannen då hennes klocka tickade". Hon skulle aldrig stannat kvar, och ännu mindre försökt skaffa barn med den mannen om det inte vore just för hennes ålder.... Sorgligt, tycker jag.

Jag vill bli en ung mamma, eller rättare sagt, en kärleksfull mamma vars barn inte ska behöva tveka en sekund om det är okej att kramas eller inte :)

Ola kom föresten hem alldeles nyss och han har tydligen slagit personbästa med 30 minuter på 27 km (fast då sprang han med en kille till ;)) 27 km mogetorp-ånnaboda tog 2h 16min. Själv körde jag löppass 2 i nya skorna med blyben från tunga intervallerna igår i Ånabodabacken + 15/15 hela vägen hem + gympasset i förrgår.


Nu ska jag kramas med min svettiga man, pojkvän, grabb, gubbe..., See you!

//Sara