sunday, bloody sunday
Urk, ska börja plugga inför tentan nu som går av stapeln den 15e. Jag säger det som jag sagt inför varje tenta jag haft på universitetet; det här kommer att bli den svåraste tentan jag någonsin haft! Men man måste hålla modet uppe, såklart. Jag funderar lite på hur olika vägar i livet alla kompisar valt efter gymnasiet; vissa sa upp vänskapsband och drog utomlands på obestämd tid för att leva på "det får jag se när jag kommer dit", andra bor kvar hemma arbetslösa och understimulerade på gränsen till deprimerade. En del bor kvar hemma medans de till och från har något kasst jobbavtal som stand-in när någon personal på stadium skulle bli sjuk. Andra väljer att ta ett mardrömsjobb, jobba 6 månader och sedan säga upp sig; för att få a-kassa. Jo, det finns dom med.... Andra gifter sig, skaffar barn och flyttar ut till ett renoveringsobjekt på vischan. Vissa engagerar sig ännu mer inom någon politisk förening och leker, iallfall som de tror är "top-notch" någon vecka här och där medans de bor hemma hos mamsen resten av året. Någon annan bor i kollektiv för att få ekonomin att gå runt medans en annan gett upp och går på socialbidrag.
Vissa "kompisar" svarar inte när man ringer, vissa blir överlyckliga när man ringer, vissa har inte tid när man ringer och vissa är utomlands när man ringer. Vissa har skapat ett kontaktnät med tusentals människor runt om i världen, andra pratar med någon annan människa "då och då". Vissa är asexuella, andra söker lösryckta one night stands varje helg för att tillfälligt stilla sin hunger, andra söker desperat the one för att ständigt misslyckas utan att veta vad som gått snett. Alla är vi olika. JAG är glad över min situation, det känns som jag valt en utbildning som passar som handsken men framför allt så har jag ett hem som jag är stolt och trygg i att komma hem till. Home is where the heart is heter det ju. Jag har väldigt svårt att se mig själv och en tillfredsställande vardag utan ola. Igår kväll när vi låg och småpratade i sängen så frågade han mig om han kunde göra någonting för mig typ klia mig på ryggen eller liknande, och då sa jag ; "gift dig med mig nån gång!" Ojdå sa han och kramade mig.
Jag kollade på en dokumentär om en äventyrares liv för några dagar sedan. En man som sökt hela sitt liv efter "sitt livs paradis" i många olika länder och partners. Strax innan han dog skrev han i sin dagbok att "det enda paradis som finns är inom sig själv." Jag tänkte på det där att matriella tillgångar värderas av sin ägare "en mans skrot är en annan mans skatt" heter ju ordspråket och det tycker jag stämmer.
Igår kväll var vi på gymet tillsammans, ola skulle inviga sina nya boxhanskar och jag skulle ta det lugnt. Jag krävde lite teknikundervisning på säcken av ola som för några år sen gått och lärt sig boxning. Det var framförallt svårt med koordinationen men riktigt, riktigt roligt. När jag tog av mig handskarna i omklädningsrummet efteråt hade jag som röda blåmärken mellan knogarna - nej men se där! Jag känner på mig att boxning vekligen är en sarasport eftersom jag gillar att ta ut mig, är tuff och envis. Jag ska lära mig lite mer teknik vid säcken varje gång vi är där har jag tänkt mig.
Nej nu måste jag börja plugga! Jag har många åhörarkopior att beta igenom.... Datorn kronglar så det blir inga bilder...
Ha det!
Vissa "kompisar" svarar inte när man ringer, vissa blir överlyckliga när man ringer, vissa har inte tid när man ringer och vissa är utomlands när man ringer. Vissa har skapat ett kontaktnät med tusentals människor runt om i världen, andra pratar med någon annan människa "då och då". Vissa är asexuella, andra söker lösryckta one night stands varje helg för att tillfälligt stilla sin hunger, andra söker desperat the one för att ständigt misslyckas utan att veta vad som gått snett. Alla är vi olika. JAG är glad över min situation, det känns som jag valt en utbildning som passar som handsken men framför allt så har jag ett hem som jag är stolt och trygg i att komma hem till. Home is where the heart is heter det ju. Jag har väldigt svårt att se mig själv och en tillfredsställande vardag utan ola. Igår kväll när vi låg och småpratade i sängen så frågade han mig om han kunde göra någonting för mig typ klia mig på ryggen eller liknande, och då sa jag ; "gift dig med mig nån gång!" Ojdå sa han och kramade mig.
Jag kollade på en dokumentär om en äventyrares liv för några dagar sedan. En man som sökt hela sitt liv efter "sitt livs paradis" i många olika länder och partners. Strax innan han dog skrev han i sin dagbok att "det enda paradis som finns är inom sig själv." Jag tänkte på det där att matriella tillgångar värderas av sin ägare "en mans skrot är en annan mans skatt" heter ju ordspråket och det tycker jag stämmer.
Igår kväll var vi på gymet tillsammans, ola skulle inviga sina nya boxhanskar och jag skulle ta det lugnt. Jag krävde lite teknikundervisning på säcken av ola som för några år sen gått och lärt sig boxning. Det var framförallt svårt med koordinationen men riktigt, riktigt roligt. När jag tog av mig handskarna i omklädningsrummet efteråt hade jag som röda blåmärken mellan knogarna - nej men se där! Jag känner på mig att boxning vekligen är en sarasport eftersom jag gillar att ta ut mig, är tuff och envis. Jag ska lära mig lite mer teknik vid säcken varje gång vi är där har jag tänkt mig.
Nej nu måste jag börja plugga! Jag har många åhörarkopior att beta igenom.... Datorn kronglar så det blir inga bilder...
Ha det!
Kommentarer
Trackback
