Tävlingspremiär....?

Keps cup is ovah, som jag skulle sagt till min syrra om hon bodde i örebro. Vad onödigt nervös man går(cyklar)  är på uppvärmningen innan start för att man vet, och känner på farten, att man inte kommer att ha en chans in hell att ligga före sina konkurrenter. Min sjukgymnast har försökt pränta in i min skalle att jag måste värma upp minst 50 minuter innan start och att jag sedan håller flåset uppe tills startskottet går. Så gjorde jag igår, och fick tack vare förberedelserna rätt så bra kontroll över andningen (för er som inte vet, så har jag någonting som heter vocal cord dysfunction). Jag körde bara banan en gång på uppvärmningen, dels för att spara benen, och dels för att det tar ca 1h för mig just nu att jobba upp andningen för att inte få ett anfall direkt vid starten. Banan, som någon sa "var som en mountainbikebana" startade med en asfaltsbacke på 100meter innan stigen ledde brant uppför på knixig bana ca 400 meter innan det gick nerför på knixig bana. Med knixig betyder: stenblock, stenar, rötter, träd kringelkrok hit och dit, kör bra annars kan du lika gärna kliva av eftersom hela banan var just "som en mountainbikebana" ;) Starten gick och jag hade medvetet ställt mig sist i startfältet som bestod av alla klasser. Om jag fick en bra start eller om jag hade ställt mig onödigt långt bak vet jag inte men jag svichade förbi 10 pers och lade mig på hjul bakom en kille hela backen upp så att jag slapp motvinden. På detta sätt slapp jag också anstränga andningen med en klassisk xc-start som ofta lätt leder till anfall. Snedlade upp mot skogsbacken där det redan hade korkat igen, som jag trodde skulle hända. Någon ramlar, eller sätter ner foten så får alla runt omkring vänta på sin tur. Jag saktade ner min fart och tog det kallt några sekunder på asfalten för att sedan ta fart och gå om kön på sidan av. Nu var jag ikapp de två andra damerna som hade ställt sig längre fram i ledet, och jag hade undgått att anstänga mig, skitbra. Tog det lugnt i skogen och tänkte på olas påminnande om att "idag ska du bara köra mountainbike, inte tävla" och jag körde förbi några ungdomar som förivrat sig i starten. Kort därefter kom jag till en stenhällsbacke i skogen, med mjuk mossa/lera på och under "jag tar högerspåret tänkte jag". Det skulle jag inte gjort. För på nått jävla vänster, tror det var en hal rot men hela hojjan snurrade runt ett kvarts varv och jag drämde i höger knäskål utan bara faan i styrstammen, 4 mm från det stället jag drämde i vid torsdagens mtb-pass i marka. Det gjorde så ont att jag nästan började grina, fy fan. Var fortfarande lite öm sedan den förra smällen men nu kunde jag inte böjja på benet mer än 5 cm utan att det gjorde skitont. Kände att ett anfall var påväg. Det må ta 1h att fokusera upp andningen till normalfrekvens men efter en koncentrationsstörning som denna tar det 3 sekunder innan jag tappar kontrollen och då kommer anfallskänningarna som ett brev på posten. Så jag sket i knät för stunden och stod mitt i backen och försökte andas med magen, slappna av och bli kvitt med känslan av att jag har säckväv i luftstrupen. Nån som passerade frågade snabbt om det gick bra, och jag svarade snabbt emellan kippandet efter luft att "Ja!!" och höll mig för knät. Efter några minuter hivade jag mig upp på hojjen igen för att köra resten av varven som bestod av knixigt nedför. Det var inget roligt, utan idiotiskt men allra mest farligt då jag var tvungen till att köra med höger ben rakt ner och det var tur att jag inte slog mig ännu värre så många gånger som jag var påväg att köra åt helvete på vägen tillbaka till mål. Seglarn och Salomonsen hann tom. varva mig på den 1km "långa" banan. Vilken tävlingspremiär va? En annan som också fick sig en käftsmäll i helgen var Gunnar som fått känna av vad begreppet långavarig sjukdom gör med kroppen, men inte minst farten. Det är förjävla trist. Men, ordspråket "efter regn kommer solsken" kan ju inte ha kommit till utan orsak.


//Sara


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0