Elefantgång och slutspurt med 16 km kvar till mål
Hejsan svejsan! Min farmor kommer nog inte gilla detta inlägg då jag måste erkänna att jag-trots tävlings- och hård träningsförbud från läkare har tävlat långlopp idag. Lida Loop gick av stapeln utanför Stockholmsförorten Tumba idag med ett troligt deltagarrekord på 996 st. Jag hade lovat både mig själv och Ola att jag skulle ta det lugnt och bara åka och tralla med motionärerna, och det gjorde jag också. Lida Loop startar ju med en slalombacke; uppför, av gräs. Lagom gött. Jag tog det jäkligt lugnt för att vara en start och fick de mig själv bli omkörd av princio hela tävlingsklassen. Men det gjorde ju inget- jag skulle ju bara kolla banan inför kommande år och försöka undvika en astmaattack. Banan var riktigt bra, förutom lite lerhål här och där men ban-typen passar mig bra för att vara ett långlopp. Jag blev frånkörd på grusvägarna men körde ifrån folk i skogen och uppför. Detta var första gången jag åkte kring motionärer ett helt lopp och det var både lärorikt och långtråkigt. Nr 1: Antingen har många motionärer (inte alla) ingen hyffs eller också har de ingen koll på hojjen: Det var ett flertal incidenter på grusvägarna där happy-ride liknande cyklister helt enkelt skär den raka vägen in på min färdriktning och tvingar mig ner i diket. VA? Att många inte kan skära en kurva är ingenting man kan klaga på- dock farligt för kringvarande cyklister. Jag tror jag skrikit "Friskt vågat-hälften vunnet!" tre gånger idag. Hejjarropen var alla till de som vurpade var 100 meter på Lidas hala rötter ;) Tappa en lins brukar jag ju hinna med på långloppen och så även idag. Det hände på första varvet av tre och den kronglade lite så det gick väl några minuter på det. Undertiden som jag försökte få i den lilla genomskinliga linsen hann både CKC4´s Maria Wiklund och Almby IK´s Daniel Melin att passera mig. Dagens tabbe måste väl ändå vara min lilla felbedömning i sista tredjedelen av loppet. Jag fick för mig på tredje loopen att det bara var 300 meter kvar till mål; jag kände mig fräsh så jag tänkte "fan nu ska jag dra på en lite så det blir lite vanlig tävlingsfart, det är ju sista!". Och som jag drog på så flög jag ifrån gubbarna på stigarna; benen var superpigga eftersom jag i princip åkt och degat hela loppet. Nu märkte jag efter några hundra meter att vi inte var nära målområdet; jag hörde ingen speaker och såg inte nån publik så långt ögat nådde. När jag passerade skylten 15 km kvar till mål drog jag på ett asflabb. Var den där spurten bara en undermedveten önsketanke för att jag skulle tillåta mig att köra på lite? Troligen. Man är ju sjuk i huvudet.
Jag måste bara säga att maten efter loppet var guld! ArrangörsklubbenTullinge SK vet vad man är sugen på efter målgång! =D
Fick kramp i höger hamstring tre gånger i bilen hem. Ska försöka få Ola att massera lite- det är jag värd ;)
Ha en skön kväll!
//Sara
