Vocal Cord Dysfuncion
Hejsan svejsan, ni har kanske redan läst på Olas blogg, att det jag troligen inte har är ansträngningsastma utan någonting som heter Vocal Cord Dysfunction. Det finns tydlingen inget svenskt namn för tillståndet, för det är ett tillstånd, och som tur är ingen sjukdom. Läkarn förklarade att normalt så ska stämmbanden vidga sig och forma sig efter strupens kanter vid maximal ventilering så att så mycket luft som möjligt ska komma förbi. Mina stämmband lägger sig tydligen åt fel håll, alltså mitt i luftriktningen och det är det som har kännts som om att jag andats med ett filter och varför det hemska ljudet har uppkommit. Det är ju heller inte säkert att det är just detta vocal cord dysfunction utan jag ska få en tid på öron/näsa/hals någon gång de närmsta månaderna så får vi se.
Nu kanske det är dags för en lite utvärdering av nya jobbet... Att vara försäljare och beroende av provisionen är ganska tufft, det är inte lätt att försöka övertyga flera hundra personer varje dag att de ska byta till just mitt elbolag. Ändock är jag mycket piggare när jag kommer hem än vad jag var förr när jag kom hem från gymnasiet trots att jag nu är borta fler timmar. Pratade med min mor i förrgår, och hon sa att gymnasietiden var den absolut tuffaste tiden för henne med tanke på psykisk prestation. Hennes första jobb och högskolan var en befrielse för henne, och kanske är det lika för mig, det beror nog vad man är för typ av människa. Jag gick fram till min chefs chef idag som var på besök. Jag sa rakt ut att jag var lite orolig för att inte få ett tillräckligt högt säljsnitt för att få någon grundlön (det är kronligt med säljsnitt) eftersom inte ens de bästa säljarna som jobbat där länge knappt kom över "skammspärren". Jag sa att "jag är rädd för att inte kunna betala min hyra med det lönesystem som gäller nu, och det vill man ju gärna kunna räkna med att kunna göra om man går till och sköter sitt heltidsjobb som det här faktiskt är". Han blev nog lite ställd. Men jag förstår inte mina medarbetare, som precis som jag måste betala hyra. Att de inte precis som jag reagerar starkt på hur fattigt lönesystemet är. Jag kan lova att folk är tacksamma över att bara ens fått ett jobb, någonting att gå till. Ja, precis som jag känner. Jag behöver rutiner annars blir jag inge glad, ledsen och uttråkad dygnet runt...
Ny dag imorrn, nu ska jag krypa till kos.
//Sara
Nu kanske det är dags för en lite utvärdering av nya jobbet... Att vara försäljare och beroende av provisionen är ganska tufft, det är inte lätt att försöka övertyga flera hundra personer varje dag att de ska byta till just mitt elbolag. Ändock är jag mycket piggare när jag kommer hem än vad jag var förr när jag kom hem från gymnasiet trots att jag nu är borta fler timmar. Pratade med min mor i förrgår, och hon sa att gymnasietiden var den absolut tuffaste tiden för henne med tanke på psykisk prestation. Hennes första jobb och högskolan var en befrielse för henne, och kanske är det lika för mig, det beror nog vad man är för typ av människa. Jag gick fram till min chefs chef idag som var på besök. Jag sa rakt ut att jag var lite orolig för att inte få ett tillräckligt högt säljsnitt för att få någon grundlön (det är kronligt med säljsnitt) eftersom inte ens de bästa säljarna som jobbat där länge knappt kom över "skammspärren". Jag sa att "jag är rädd för att inte kunna betala min hyra med det lönesystem som gäller nu, och det vill man ju gärna kunna räkna med att kunna göra om man går till och sköter sitt heltidsjobb som det här faktiskt är". Han blev nog lite ställd. Men jag förstår inte mina medarbetare, som precis som jag måste betala hyra. Att de inte precis som jag reagerar starkt på hur fattigt lönesystemet är. Jag kan lova att folk är tacksamma över att bara ens fått ett jobb, någonting att gå till. Ja, precis som jag känner. Jag behöver rutiner annars blir jag inge glad, ledsen och uttråkad dygnet runt...
Ny dag imorrn, nu ska jag krypa till kos.
//Sara
Kommentarer
Trackback
