saraskrypin

Sa åt gubben att säga åt mig att vila, och inte träna. Bara jag sätter mig på tanthojjen eller går upp för en trappa så känner jag hur trötta mina ben verkligen är. Det är hårt att vara tävlingscyklist när man inte kan övertala sig själv att man bör vila idag. Nu är jag riktigt nerkörd. Och det märks lätt då jag blir pumsig, trött och gossugen för ingenting. Nä! Nu får jag ta och behärska mig för det är ju faktiskt tävling hela helgen! =D

Idag när jag satt och fikade med Jonna kom vi in på hur det var förr. Eller förr och förr men för ett år sen ;) När jag mådde som sämst för exakt ett år sen vägde jag 10 kilo mindre än vad jag gör nu. Och nu, när jag väger 10 kilo mer så har jag ändå ett BMI på någonting på 20. Lite mer hälsosam nu om man säger så... Och det var då i mars-april för ett år sen jag började träna ordentligt. Det går inte att träna hårt utan att äta bra, det märkte jag på en gång så man kan väl säga att cyklingen gav mig tillbaka livsgnistan ordentligt. Man kan väl säga att jag blev frälst av cyklingen där i april 2008, ja, av hela träningslivsstilen att få en rejäl dos endorfiner varje dag.
Vi håller på att planera och fundera lite angående säsongens tävlingar och jag blir mer och mer peppad till att köra Gotland bike battle, som jag aldrig kört förr. 

Imorn ska jag försöka vila, om nån ser mig på gymmet eller i markaspåret; säg för faen till mig att gå hem! 

Hajj

//Sara